Kategorier
Privatekonomi

Augusti 2014, sammanfattning

Ett år senare…

För två år sedan köpte jag budgeteringsmjukvaran YNAB. Men det var inte förrän i augusti 2013 som jag började ta budgeteringen på allvar. Anledningen till detta var köpet av en flott gammal träsnipa vid namn Corall. Med båtköp kom utgifter. Och ganska kraftiga sådana. Jag insåg att jag var tvungen att försöka få någon slags koll på var mina pengar försvann. På riktigt. I augusti 2013 satt jag nämligen fortfarande fast i det berömda ekorrhjulet. Månaderna dominerades av längtan till lönedagen och varenda krona spenderades och inget sparades. Sanningen var den att jag tog lån för att köpa båten. Som tur är är jag nu medveten om att det inte är särskilt smart att handla för pengar som inte finns.

Över en natt förändrades livet i ekorrhjulet, vilket jag har berört tidigare. Nu, såhär ett år senare, skördar jag frukterna av en ansvarsfullt hanterad privatekonomi. Av min dåvarande skuld (som nådde sitt tak under september 2013) på nära 100000 kronor återstår nu 11000. Mitt mål att bli skuldfri innan 2015 kommer nås och det med enkelhet. Jag kommer snart att vara en skuldfri, lycklig fiskare (ber om ursäkt för att jag pratar om sig själv i tredje person, skämmes!).

Självklart är det inte YNAB som gjort mig skuldfri utan en helomvändning av min livsstil och syn på pengar. Jag har helt enkelt skurit bort alla onödiga kostnader från mitt liv, något som precis alla kan klara av. Jag tänker inte återigen tjata om hur detta kan göras, eftersom det är nämnt åtskilliga gånger i tidigare blogginlägg. Men att ändra sin livsstil och minska sina utgifter är något som helt klart alla kan göra. Kunde jag, kan ni.

I en text som känns som någon slags tacktal måste jag nämna min största inspirationskälla, Mr. Money Mustasche som med sin ”badassity”-attityd lyckades tända gnistan som ledde till total explosionssnålhet. Om jag skulle ge råd till en person med privatekonomiska svårigheter skulle råden faktiskt vara att besöka mmm och läsa en bok. Jag är så fantastiskt lycklig över att jag av en ren slump ramlade in i den här världen för ungefär ett år sedan och det kommer självklart påverka resten av mitt liv.

Summering av bloggen under augusti

Den största delen av nya besökare verkar hitta hit på grund av mina skriverier om att bygga sin egen elcykel, vilket jag tycker känns fantastiskt kul. Det känns att något är på gång i Sverige. Jag tror att vi inom några år kommer se en explosion av användandet av elcyklar. Det känns skönt att kunna vara en liten men bidragande faktor i detta. Ni som fortfarande väntar på en uppföljning av elcykelinläggen får vänta ett tag till. Men jag lovar att skriva ett omfattande inlägg vad det lider som berör mina tankar och funderingar kring min ”hemmabyggda” elcykel.

Övrigt

Från det ena till det andra; nu är det äntligen klart med flytträtt för kommunanställda vad gäller tjänstepensionerna. Tryck på flyttknappen den 1 september kära kommunanställda, det finns pengar att spara!

Sist men inte minst bjuder jag på en väldigt inspirerande skärmdump från nettoförmögenhetsfliken av YNAB anno augusti 2014.

Kategorier
Privatekonomi

Perspektiv på sparande vid bilförsäljning

I somras sålde jag min bil. Nu ett par månader senare måste jag anstränga mig ordentligt för att komma på något tillfälle då jag saknat bilen. När alternativen som finns, med cykel, kollektivtrafik och bilpool, är så pass funktionella så behöver man faktiskt inte alls begränsas i livet utan bil.

Men som den sparsamme person man är, så var det självklart bilens katastrofala inverkan på ekonomin som var den huvudsakliga anledningen till försäljning. Min bil kostade 22 kronor per mil att puttra omkring i, med alla kostnader inräknade som till exempel skatt och reparationer. 22 kronor per mil är faktiskt en relativt billig milkostnad. Hursomhelst så innebar detta att jag varje år spenderade 33000 kronor på bilen eftersom jag körde i snitt 1500 mil per år.

För skojs skull kan det vara kul att sätta detta i perspektiv genom att jämföra hur mycket dessa bilrelaterade kostnader skulle generera under tio år om jag istället hade investerat dom. Låt säga att jag hade investerat årskostnaden, fast uppdelat per månad. Alltså 2750 kronor i månaden in på en hyggligt genomsnittlig fond med 8% avkastning per år. Låt också säga att jag fortsätter med dessa månatliga investeringar i tio år, alltså ungefär den livslängd som bilen jag ägde troligtvis kommer kunna fortsätta rulla (med högre milkostnader år efter år…). Jag kommer dra av 30% skatt på avkastningen för skojs skull.

Resultatet: På tio år kommer de 2750 investerade kronorna i månaden, skattjusterade, vara sammanlagt 453 519 kronor!

En annan intressant jäförelse kan vara hur mycket bilkostnaderna till och från affären skulle generera över tio år, om man investerat dom istället. Låt säga att man har 2 mil tur och retur och man åker och handlar 2 gånger i veckan under hela året. Det blir ungefär 100 vändor till affären med en kostnad på sammanlagt 4400 kronor.

Resultatet: hade man cyklat till affären istället hade man haft 60 524 kronor på kontot efter 10 års månatliga investeringar med 8% avkastning (skattejusterat).

Slutsats: Min bilförsäljning har i runda slängar besparat mig en halv miljon på tio år. Och varje gång jag tar min cykel till affären så lider jag med de stackare som är tvungna att ta bilen dit.

Kategorier
Privatekonomi

Varför jag väljer att lämna Facebook

Den 4 maj 2007 gick jag med i det nya spännande nätverket Facebook. På den tiden var Facebook en riktigt trevlig upplevelse. Den 17 augusti 2014 lämnade jag nätverket Facebook, som inte länge är särskilt spännande. I det här inlägget berättar jag varför.

Facebook är brist på respekt

Jag har alltför länge irriterat mig på det numera ständiga pillandet på telefoner. Höjden av irritation nås när man umgås med nära och kära öga mot öga och deras telefon sakta men säkert smyger upp ur fickan, skärmen tänds och Facebook startas igång. En obehaglig känsla av otillräcklighet smyger sig oundvikligen på en. Är jag inte tillräckligt intressant att umgås med? Har jag varit tråkig så till den grad, att min vän ansett att skvallerläsning på Facebook är en mer givande aktivitet? Jag tror att många kan känna igen sig i detta. På bussen, på fiket, i tv-soffan, ja till och med under middagen riskerar telefonen att dras upp ur sin förvaring i fickan.

Jag får ständigt påminna mig själv att inte bli en av dom som genom smartphoneanvändande visar sin uppenbara brist på respekt till sin omgivning. Till exempel har jag inte haft Facebook installerat på telefonen under de senaste åren. Jag är en av dom som blir uppstressad av ständiga notifikationer som pockar på min uppmärksamhet och stör mig i mitt jobb, i min vardag. Jag har helt och hållet stängt av notifikationer i min telefon. Istället väljer jag själv när jag vill ta upp telefonen och se om jag fått ett nytt mejl, eller ett nytt meddelande. Somliga kanske anser att jag själv på grund av detta visar brist på respekt genom att inte svara inom en halv minut. Men jag har inte stängt av ringsignalen.

Facebook kommer ändå dö

Facebook är ett döende socialt nätverk. Jag är övertygad om att Facebook knappt kommer existera om ett par-tre år. Anledningen? Den här slutsatsen är enkel att dra genom att lära sig av hur ungdomar använder sociala medier redan idag. Hur många lägger upp sina egna privata bilder på Facebook? Och hur många lägger upp sina egna privata bilder på Instagram? Instagram och Twitter är uppenbarligen framtiden, Facebook är en mossig gammal gubbe på väg att dö. Facebook är ute, det är 2013. Den gamla klyschan ”en bild säger mer än 1000 ord” känns mer relevant än någonsin. Facebook har blivit för stort. Facebook har blivit ALLT, en rörig blandning av allt på samma gång. I mitt arbete som lärare vet jag precis hur ungdomar fungerar i detta sammanhang. Man har helt enkelt inte tid och tålamod att använda allt. Man vill ha raka rör, enkelt och snabbt. Bilder på Instagram, text på Twitter. De lever i nuet, de vill inte sitta och skumma igenom ett dammigt fotoalbum från 2011 på Facebook.

Twitter är bättre än Facebook när man vill tillägna sig värdefull information. Instagram är bättre än Facebook när man vill titta på bilder. Facebook håller helt enkelt på att bli utkonkurrerade av betydligt bättre alternativ. Och ja, jag är medveten om att Facebook faktiskt äger Instagram. Men skjuter man sig inte lite i foten genom att fortsätta utveckla Instagram, något som uppenbarligen stjäl användare från Facebook?

Att sen vi svenskar inte riktigt förstått Twitters storhet är en gåta. Twitter är oerhört användbart och faktiskt inte alls något slöseri av tid. Själv använder jag Twitter till att hålla mig uppdaterad inom ämnet privatekonomi. Jag följer en mängd intressanta personer och några följer mig. Jag behöver inte be om tillåtelse till att bli någons vän. Och ingen behöver be mig om tillåtelse att ta del av den information jag delger mig av. Twitter är briljant och jag tror att även vi svenskar förr eller senare kommer att inse detta. Jag hoppas bara att det inte blir vid matbordet eller på fiket.

Facebook slösar min värdefulla tid

Ni känner igen det själva, det nästan tvångsmässiga uppdatera-facebook-för-jag-har-inget-bättre-för-mig-syndromet. Och efter 20 uppdateringar under en kväll har man minsann lärt sig att farbror Gösta har skjutit ett stackars vildsvin och att kollegan faktiskt har lagat en helt underbar plockmiddag bestående av ädla ostar, tyska korvar och dyra kex. Samtidigt får man sin dagliga dos av högst irriterande reklam, oroväckande nog riktad mot just mig och mina intressen. Facebook vet vem du är, det kan du vara säker på.

Men då frågar jag mig, är Göstas vildsvin viktigare för mig än att till exempel läsa färdigt den där boken som legat på nattduksbordet de senaste fem månaderna? Är kollegans ostar viktigare än garderoben från IKEA, som en gång köptes, men som aldrig blev ihopbyggd? Kunde jag ha använt den där timmen framför skärmen på ett effektivare sätt? Skänker de 20 uppdateringarna mig glädje överhuvudtaget? Likt pengar har vi under en livstid en begränsad mängd tid att använda oss av. Jag vill inte att en timme om dagen ska tillägnas Göstas vildsvin. Jag vill använda den där timmen till något vettigare. Jag får den aldrig tillbaka…

Genom att gå ur Facebook väljer jag att ta del av mindre information. Jag väljer att optimera. Jag väljer den viktiga informationens väg. Är det någon som har något verkligen viktigt att säga mig, så går det faktiskt att nå mig även utan Facebook. Med andra ord, jag optimerar genom att välja att enbart få den nödvändiga informationen. Kanske är det också en liten självisk tanke, att låta den viktiga informationen komma till mig helt utan ansträngning. Och må så vara.

Mina ”vänner” är inte mina vänner

Det känns ibland som att mängden vänner en person har på ett socialt nätverk som Facebook är ett mått på hur populär man är i verkliga livet. Själv gjorde jag en rejäl rensning i vännerlistan för ett par månader sedan. Från att ha 250 ”vänner” ner till att ha något färre än 100. Och egentligen skulle jag kunna ha tagit bort 70 till. Jag har nämligen inte 100 nära vänner i verkligheten. Sanningen är den att jag har väldigt få, men väldigt nära vänner. Och dessa vänner pratar jag med, på riktigt, under veckans gång. Jag får den information jag behöver och jag vet det som behövs vetas. Och varför ska jag veta vad mina låtsasvänner sysslar med? Det finns naturligtvis en chans att jag någon gång kommer stöta på dessa låtsasvänner på stan i framtiden och då kommer det faktiskt att finnas en anledning att säga hej, att fråga vad hon sysslar med nu. Om jag nu ens vill veta.

Sist men inte minst vill jag länka till en fantastisk krönika skriven av den fantastiska Alex Schulman, på den förskräckliga sidan Aftonbladet. Håll till godo!

Demonstranterna är vår tids freaks

 

 

Kategorier
Privatekonomi

Indexfonder och varför det passar mig

Indexfonder passar mig väldigt bra. Som så mycket annat i mitt liv uppskattar jag det enkla, det funktionella. Det som ger mig tid till annat, det som spelar roll. Därför vill jag inte spendera tid på att göra saker, eller köpa saker, som har alternativ som är enklare och effektivare.

Välj dina verktyg

Låt oss anta att du ska bygga ett hus, men du äger inga verktyg. Du inser att du måste öppna din plånbok, du kan inte bygga huset med dina bara händer. I butiken står du sedermera inför två olika val.

Till vänster, i ett litet hörn i butiken , står ett verktyg som har 100 olika funktioner, ”indexverktyget”. Det kan såga, hamra, borra, hyvla, fräsa och 95 andra saker. Det är också synnerligen effektivt inom alla dess användningsområden. Det tar inte särskilt stor plats och verktygen behöver aldrig underhållas. Vissa verktyg kan gå sönder, men det växer automatiskt ut ett nytt lika snabbt. Det verkar vara en fantastisk maskin.

I resten av lokalen står 100 olika verktyg utspridda överallt. Verktygen heter allt möjligt som till exempel Ericsson, Apple, Hennes & Mauritz, Investor och Volvo. Dessa verktyg kan också såga, hamra, borra, hyvla och fräsa. Men du inser att om du köper dessa, kommer du bli tvungen att bygga två hus för att förvara verktygen i. Du tänker också på allt jobbigt underhåll som de 100 olika verktygen kommer innebära. Några kommer så småningom att fungera sämre och några kommer helt sluta fungera.

Denna lilla berättelse är min egen skildring av varför jag föredrar multiverktyget före de individuella verktygen. Jag vill har en placering som inte kräver underhåll men som kommer prestera i vått och torrt. Börsens utveckling är omöjlig att förutspå. Experter uttalar sig och domedagsprofeter predikar. Dagligen läser man ”experternas” utlåtanden om börsens framtid. Men jag bryr mig inte. Och det beror på att det enda man kan vara säker på när det gäller börsen är följande:

Börsen går alltid upp

Så nu när vi alla vet att börsen alltid går upp, vore inte den ultimata investeringen den som alltid följer börsens utveckling i vått och torrt, i uppgång såväl som nedgång? För min del är svaret ett självklart ja.

Men då säger ni att det finns ju faktiskt fonder som slår index. Och visst är det så. Men jag har varken tiden eller kunskapen att leta efter förvaltare som är så pass duktiga att de lyckas slå index, år efter år. Och även i de enstaka fall då en aktivt förvaltad fond skulle slå index, så slår den i praktiken ändå inte index på grund av de hutlösa avgifter som ofta är förknippade med aktivt förvaltade fonder. Över en tidsperiod på 20 år får 73% av de aktivt förvaltade fonderna se sig slagna av index. Och så länge som börsen går upp (och det gör den ju alltid, eller hur!) så är jag fullständigt belåten med att följa index, varken över eller under.

Avrundar med ett riktigt trevligt citat från en mycket trevlig blogg:

Before you start trying to pick individual stocks and/or fund managers ask yourself this simple question:  “Am I Warren Buffett?”  If the answer is “no,” keep your feet firmly on the ground with indexing.  (If the answer is “yes,” it’s nice to have you here, Warren.) – jlcollinsnh

Kategorier
Privatekonomi

Juni och juli 2014, sammanfattning

Sommaren har inneburit lite av varje på den ekonomiska fronten. Dels sålde jag min bil vilket känns underbart. Dels har jag spenderat en del pengar på bygget av min elcykel, vilket får ses som en investering i det långa loppet. Jag har flyttat från en liten lägenhet på landet till en liten lägenhet i stan, på grund av att jag från och med i höst har ny tjänst. Nu har jag 7 kilometer till arbetet, vilket jag tycker känns lagom. Min nya hyra är lite drygt 3000 kronor och billigare än så går det troligtvis inte att bo i Linköping. Jag hade ren tur när jag blev erbjuden lägenheten precis i samma veva som jag fick min nya tjänst. Det hade känts tråkigt att bo på landet och behöva pendla in till stan, då anledningen till att jag flyttade ut på landet var att komma närmare min förra arbetsplats.

Min plan har under hela 2014 varit att amortera så mycket som möjligt på den lilla återstoden av mitt banklån och inte falla för frestelsen att investera pengar i fonder och aktier. När jag sålde bilen blev frestelsen dock lite för stor och det innebar att jag valde att investera en del av pengarna i fonder och extraamortera det övriga. Det känns bra, men gör det lite svårare för mig att uppnå mitt kortsiktiga mål för 2014, att bli helt skuldfri (bortsett från CSN-lån).

Följande bild visar utvecklingen av min ekonomi från augusti förra året fram till nu.

Jag ser fram mot höstens utmaningar med nytt arbete. Jag känner fortfarande inte någon riktig ångest över att börja arbeta igen utan snarare tvärtom. Samtidigt är det lite läskigt när man kommer till en ny arbetsplats. De första mötena med nya ansikten känns viktiga för hur man kommer att bli betraktad under resten av tiden på arbetsplatsen. Jag hoppas och tror det kommer att gå bra.