Bambuspö och rödvitt bullflöte

Ända sedan morfar tog med mig på min allra första fisketur har fiske haft en särskild plats i mitt hjärta. Jag minns platsen och jag minns dofterna av koskit, vass och dy. Och jag minns framförallt det tredelade bambuspöet med rostiga ändar och den tillhörande grova nylonlinan, som med hjälp av ett antal ordentliga kärringknutar satt fast i spötoppen. Linan slingrade sig vidare ner till det stora, slitna, rödvita frigolitflötet, fiskarens heliga graal. Och så längst ner; ett blysänke och en alldeles för stor, rostig krok.

Vi stod där på bron över ån som kopplade samman Vättern med den lilla fågelsjön i närheten. Försiktigt sträckte vi oss ut över det gröna, grova metallstaketet som var det enda som hindrade oss från att ramla av bron och falla rakt ner i den lite läskiga fors som bildades nedanför oss av det starka vattenflödet.

Morfar hade utvecklat sin egen speciella fisketeknik; han lät linan vara helt sträckt från spötoppen ner till det tunga bullflötet som han lät dingla någon decimeter ovanför vattenytan. Flötet var inte morfars nappindikator. Nej, flötet var en tyngd som gjorde att linan hängde tungt och sträckt ner mot vattnet. På så vis motstod den vinden och fick varje litet nafs på den stora daggmasken att vibrera hela vägen upp genom linan, ut i spöet och in i morfars händer.

Själv körde jag den mer traditionella metoden med flötet flytande på ytan. I det strida vattnet tycktes det till en början omöjligt att se skillnad på strömmarnas påverkan på flötet och fiskarnas känsliga napp. Efter många timmars stirrande hade jag sedermera lärt mig tyda varje liten rörelse i det klumpiga flötet. Jag visste varje stens placering därnere i åns meterdjupa bruna vatten. Jag titulerade mig själv “kungen av dämmet”; alla abborrars största skräck.

På den där bron, “dämmet” som vi hade döpt den till, stod jag sedan hundratals gånger under min uppväxt. Kanske tusentals. Och trots att varje cykeltur till dämmet resulterade i mängder av uppdragna fiskar, slutade jag aldrig att fascineras över det där magiska ögonblicket när flötet vickade till lite försiktigt eller då och då, som i en explosion, helt och hållet försvann ner i djupet.

Med tiden blev jag mer och mer intresserad av modernare utrustning. Spöet var inte längre ett bambuspö med bullflöte, maskarna i glasburken hade blivit stora, dyra jerkbaits och bron med dämmet över ån hade bytts mot bensindriven motorbåt och Vätterns vida vatten. Och någonstans där i förvandlingen från bambuspö till karpklinga försvann också tjusningen med fisket. Enkelheten och glädjen var borta och kvar fanns något helt annat. Det var nu viktigare vilket spö jag hade i händerna och vilket bete som flög genom luften.

Och nu är det två år sedan jag drog upp min senaste fisk. Utrustningen står kvar i källaren, ett läskigt minne från en tid då pengarna försvann fortare än de kom in. De flesta av mina övriga ägodelar har under de senaste åren rensats, optimerats och minimerats. Garderoben och bokhyllan ekar tomma. Parkeringsplatsen där min Skoda tidigare fanns, står idag någon annans Opel.

Men säljer jag fiskeutrustningen så säljer jag en bit av min själ. Flera gånger har jag tänkt tanken. Men varje gång vaknar nostalgikern i mig, det blir känslomässigt och jobbigt. Jag pillar på sakerna, känner och tänker. Och så packar jag varsamt tillbaka klenoderna på sina platser igen, längst in i det mörka och tysta förrådet, stänger dörren och går därifrån.

3993469-b5ksE

10 reaktioner till “Bambuspö och rödvitt bullflöte”

  1. Du är inte ensam, fiskespöna står kvar bakomdörren och dragen torkar i sina lådor här också. Men jag inbillar mig att de ingår i min camping-överlevnadsutrustning, tänk så bra att ha (när strömmen gått, jordbävningarna härjar och det blir sju torsdagar i veckan – suck, vem lurar jag…)

    1. :) ja usch vad bra man är på att hitta på. Men nu ger jag mig själv ett år. Är du med? Om de inte är använda efter nästa sommar blir bara fiskelinan och kroken i plånboken kvar. För det har väl alla?

  2. Underbart skrivet, satt o nickade med huvet o höll med varenda rad. Jag har med förlorat fisket för prylar. Tänk om jag bara kunde dra iväg o meta, men nej nej. Helst ska hela skiten avtusenkronor saker med. Hoppas man hittar det där lilla extra i ett bullflöte igen ;)

  3. Ja vi måste hitta vårt ursprung igen. Men marknade lurar oss hela tiden. Köp köp köp. Är ddt någon som vet var man får tag på ett bra metspö i bambu ? På sådär 4 meter ? 3-meters har jag. Finns det någon som bygger ?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *