Aquaponics (akvaponik) Del 4 – Djur och växter

Nu har det gått ett antal veckor sedan jag fick fart på mitt akvaponiksystem. Trots att det tar mellan 6 månader och ett år innan AP-system har mognat så tycker jag att det växer riktigt bra.

Djurlivet

Vad gäller djurlivet så tycks fiskarna må mycket bra. Kompostmaskarna som jag har introducerat i odlingsbädden har jag inte sett röken av, vilket är ett gott tecken. Dessa små gynnare mår troligtvis riktigt bra därnere bland rötter och fukt. En bäbisnyckelpiga har också bosatt sig i odlingsbädden vilket jag tycker är kul. Det tyder på att jag har lyckats att imitera ett riktigt ekosystem på ett bra sätt. Både maskar och nyckelpigor är varelser som enbart är positiva i ett akvaponiksystem. Nyckelpigor är duktiga skadedjursbekämpare och maskarna är systemets städare, de utför sin magi genom att bryta ned både fiskarnas avföring samt döende rötter och annat avfall från växtligheten. Samtidigt tillgängliggörs näringsämnen för växterna. En mask äter varje dag upp till en tredjedel av sin egen vikt. De har även den fantastiska förmågan att anpassa populationen till tillgången på föda. Tycker maskarna att det krävs mer mask i odlingen, ja då blir det mer mask i odlingen. Och tvärtom om det finns för dåligt med föda. Vissa odlare köper nyckelpigor och introducerar i sitt system, men jag har tydligen fått dem på köpet.

Växtlivet

Vad gäller växterna har jag valt att odla Basilika, sallat, tomat, spenat och chili. Som ni ser på bilderna längst ner så växer sallaten och tomatplantorna som smör i solsken. Basilikan och spenaten går lite trögare. Så småningom kommer jag nog göra en omplantering och ta bort en stor del av sallaten till förmån för jordgubbar. Detta eftersom sallaten växer så fort samt sprider ut sig över en alldeles för stor yta. Just nu vill jag behålla sallaten i odlingsbädden för att hålla kvävehalterna i vattnet på en låg nivå. Jag kommer troligtvis också så fröerna utanför odlingsbädden nästa gång eftersom man då får lite mer kontroll över vad som växer var, genom att omplantera plantorna ner i odlingsbädden. När jag sådde sallaten så slängde jag helt enkelt bara ut frön lite här och där, vilket nu har resulterat i att jag har sallat över halva odlingsbädden. Detta var inte riktigt planerat, men man lär av sina misstag.

Aquaponics (akvaponik) Del 3 – Underhålla och Odla

Efter det att jag byggt ihop mitt lilla akvaponiksystem i vardagsrummet och fått allting att fungera tillfredsställande stundade några veckor av ovisshet. De första veckorna innebär ökad stress för fiskarna i systemet och en viss oro hos ägaren av fiskarna. Kommer fiskarna klara påfrestningarna? Kommer bakterierna att frodas i systemet och skänka växterna värdefull näring i form av nitrat? Idag har jag fått svaret.

Bilden är för mig förknippad med lycka. Den visar att både ammonia och nitrit är på en nivå av noll, samtidigt som jag nu har en ansenlig mängd nitrat i systemet, något som växterna älskar. Mitt system är med andra ord “cyklat”. pH-värdet ligger i dagsläget på ungefär 6,8 vilket också är helt optimalt. Ett värde som både fiskar och växter uppskattar. Ingen av fiskarna i systemet dog under dessa hårda första veckor och nu kan jag snart på allvar börja skörda frukterna av projektet, mitt inne i mitt vardagsrum.

Underhåll av akvaponiksystemet

Ett akvaponiksystem är inte helt underhållsfritt. Vissa tillsatser bör göras för att både växter och fiskar ska må bra och trivas.

Till att börja med måste man se till att pH-värdet håller sig runt 6,8-7,0. Det finns olika sätt att göra detta på, men enligt vad jag läst mig till på diverse forum och artiklar om akvaponik så rekommenderas bland annat kaliumkarbonat K2CO3, kaliumvätekarbonat KHCO3 samt kalciumkarbonat CaCO3 för att höja pH. Fosforsyra H3PO4 används för att sänka pH. Dessutom bör man ha kännedom om vad begreppet kH (karbonathårdhet) innebär. kH i ett akvaponiksystem bör ligga över 4. Genom att reglera pH och kH med dessa tillsatser tillför man samtidigt kalcium, kalium och fosfor, som växterna behöver för att må bra. Kalcium och kalium bör tillsättas varannan gång alternativt blandas 50/50 för att inte balansen ska bli skev.

Ytterligare ett ämne brukar behöva tillsättas och det är järn. Växter som inte har tillgång till järn får gula blad och växer inte som de ska. Därför rekommenderas att man tillsätter ungefär 3 gram 7-procenthaltig lösning av chelaterat järn per hundra liter var tredje vecka i ett akvaponiksystem.

Detta låter troligtvis som rena kemilektionen för många som läser, men vill man verkligen lyckas med akvaponik så bör man sätta sig in i detta. Nätet innehåller massor med information och det finns även böcker att läsa. Själv föredrar jag att lära mig genom att läsa forum och se på youtubeklipp. Vill man inte hålla på med diverse olika kryptiska ämnen så finns det färdiga produkter med tillsatser att köpa, men dessa är ganska dyra. Exempelvis kan man använda aquabuffer för att höja kH, aquaup för att höja pH, samt aquadown för att sänka pH. Dessa produkter består av tidigare nämnda ämnen fast med finare namn sålda till hutlösa priser, samt doseringsinstruktioner vilket kan vara bra för nybörjare som inte vill ta sig tid till att läsa på på egen hand.

Upprätthålla en optimal nitrathalt

Nästa steg blir nu att försöka hitta en balans mellan hur mycket mat jag ska ge fiskarna och hur mycket mat (nitrat) växterna i mitt akvaponiksystem behöver. Ser jag att nitratvärdena i mitt system ständigt ökar behöver jag antingen öka antalet plantor i odlingsbädden eller minska mängden mat jag ger till fiskarna. Som det ser ut just nu har jag ganska höga nitratvärden, vilket jag kommer lösa genom att odla fler växter i min odlingsbädd.

Antingen planterar man färdiga plantor (vilket är den dyra lösningen), eller så gör man som jag och sår fröer. Vissa väljer att så i jord och sen överföra plantorna till odlingsbädden när de växt till sig en aning. Själv väljer jag en lite enklare lösning; jag sprider ut en lagom mängd frön rakt ner bland stenarna och lecakulorna i odlingsbädden och väntar tills dess att några av dessa gror.

I min odlingsbädd har jag sått basilika, spenat, vintersallat, chili och tomat. Det ska bli spännande att se utvecklingen av dessa! I dagsläget har basilikan och vintersallaten grott och sträckt ut sina första små gröna blad upp i luften och jag hoppas att även tomaterna visar sig inom kort!

Aquaponics (akvaponik) Del 2 – Bygga och cykla

Nu står mitt eget lilla akvaponiksystem klart i vardagsrummet och jag vill dela med mig av erfarenheterna jag fått under bygget. Som jag skrev i del 1 så har jag valt att bygga ett så kallat CHOP system, vilket står för “constant height one pump”. Fördelarna som jag ser det med ett chop system är att vattennivån i fisktanken är konstant, vilket förhoppningsvis ska ha en positiv inverkan på de små fiskar som bor där. En annan fördel är att man slipper ha pumpen i samma behållare som fiskarna vilket underlättar rengöring och minimerar stressen det kan innebära för fiskarna när någon rotar runt i deras hem.

Jag valde att använda mig av murarbaljor från Granngården samt en plastback som jag köpte för några år sedan på Clas Ohlson. Viktigt att tänka på är att plasten i behållarna man använder inte är skadliga för fiskarna och växterna. De flesta plastbackar har en märkning i plasten som ser ut på följande vis:

Nummer 1 till och med 4 sägs vara helt säkra för användning i aquaponicssystem. Murarbaljorna har en fyra i botten.

Rören och kopplingarna är PVC och dessa beställde jag från biotedmarin. Såhär i efterhand hade jag kunnat använda lite mindre diameter på rören, men nu får det vara. Jag skulle rekommendera 20mm rör i ett system som detta.

Mitt akvaponik system

På bilderna, som tyvärr är något suddiga, kan man se mitt system i sin helhet. Behållaren på marken kallas sump och i den står min pump. Pumpen pumpar vattnet upp till fiskbehållaren, som är den runda baljan. Vattenflödet från sumpen till fiskbehållaren kan regleras via en kulventil som sitter en bit ovanför pumpen. Kulventilen är inget krav, men det kan vara bra att på ett enkelt sätt kunna reglera vattenflödet i systemet.

Från fiskbehållaren fortsätter vattnet ner till odlingsbädden via en så kallad solid lift overflow, något som låter mer komplicerat än vad det i verkligheten är. Anledningen till att man använder en SLO är helt enkelt att man vill att fiskarnas fasta avföring inte ska stanna kvar i fiskbehållaren utan sugas med ner till odlingsbädden. Med en SLO tvingas vattnet i fiskbehållaren upp genom ett vertikalt stående rör i fiskbehållaren. Rörets ände sitter precis ovanför botten där vatten och avföring kan ta sig in. Högst upp på röret, i höjd med den vattennivå man vill ha i fisktanken, sitter en T-koppling. Från T-kopplingen transporteras vattnet sedan via ett horisontellt rör till en tankgenomföring och sedan med gravitationens hjälp ner till odlingsbädden. Det är mycket viktigt att t-kopplings högsta del är öppen. Annars kan man skapa en automatisk sugeffekt vilket skulle innebära att allt vatten i fisktanken skulle sugas ur. Precis samma effekt som en bell siphon.

SLO:

Vattnet fortsätter som sagt ner i odlingsbädden som i mitt fall är fylld av lecakulor. Jag har lagt ett cirka 2 cm tjockt lager med 12-16mm granitgrus inom högst uppe i odlingsbädden över lecakulorna, på grund av att dessa flyter. Granitgruset tynger ner lecakulorna och förhindrar att de flyter. Vattnet kommer ner i odlingsbädden i ett hörn och töms i det motsatta diagonala hörnet via en bell siphon. Jag tillverkade min bell siphon själv och vill man ha tips och råd om detta kan man skicka ett mail, annars finns det redan gott om information på internet om hur man tillverkar en egen.

Bell siphonens funktion är att tömma odlingsbädden på vatten når det når en viss nivå. I mitt system tar det ungefär 10 minuter för odlingsbädden att fyllas (och 1 minut för den att tömmas) med vatten. Denna ständiga fyllning och tömning främjar syretillförseln i systemet och är en förutsättning för att bakterierna ska kunna bosätta sig samt trivas bland lecakulorna.

Cykling

Det som just nu försiggår i mitt system är något som benämns cykling, alltså en inkörsperiod för systemet med syfte att uppnå en stabil bakterieflora. Detta är något som händer i helt vanliga akvarier också. Fiskarna i ett aquaponicssystem utsöndrar ammoniak via avföringen. Ammoniak är dödligt för fiskarna. Systemet lockar efter en tid till sig bakterien Nitrosomonas sp., som ”äter upp” ammoniak och konverterar den till nitrit. Nitrit är också giftigt för fisken, men inte lika giftigt som ammoniak. Ytterligare en bakterie, Nitrobacter sp., äter i sin tur upp upp nitriten och konverterar den till nitrat. Och nitrat är växters favoritföda. Ammoniak, nitrit och nitrat är för övrigt alla olika former av kväve.

Under veckorna när man cyklar sitt system är det viktigt att ofta, gärna dagligen, kontrollera vattenvärdena med hjälp av ett bra testkit. Man kontrollerar PH-, ammoniak, nitrit och nitratvärden. Mer om hur detta går till kan man läsa via denna länk. Cyklingen är klar när de höga halterna av ammoniak och nitrit har sjunkit till noll och nitraterna har börjat synas i systemet.

Cyklingen är en period som stressar fiskarna ganska mycket, så man vill ha den överstökad så snabbt som möjligt. Jag kommer följa upp med del tre i den här serien inom några veckor så får vi se om jag lyckades bra med cyklingen och om jag lyckades få alla fiskar att överleva den tuffa perioden.

Ni kan läsa del 1 i artikelserien via länken nedan.