Citynetwork till Oderland

Lyckligafiskaren.se och några fler hemsidor som jag skrivit en del på genom åren har hostats av företaget City Network. Jag har varit mestadels nöjd men med start för ungefär ett halvår sedan har prestandan bara blivit sämre och sämre. Inte nog med att mina sidor har “gått ner” i tid och otid, de har även drabbats av långsam responstid. Ibland har jag suttit och stirrat på skärmen i en halvminut innan jag kommit in på min egen hemsida. Om jag kommit in alls. Och den support man får är långsam. Knappt ens existerande faktiskt. Ett företag i uppenbara problem. Snabb service borde vara A och O för varje seriöst företag och just nu är det något hos City Network som gör att man inte kan hålla sina kunder nöjda. Troligtvis är jag inte den enda som har hört av mig de senaste månaderna.

Nu vet jag inte hur bevandrade mina läsare på lyckligafiskaren.se är i SEO, alltså search engine optimization. Men att ha en långsam hemsida är synonymt med att be Google om att inte presentera hemsidan högt upp bland sökresultaten. Jag hör från folk att “jag bloggar bara för min egen skull”. Jaha du. Jag vet inte om jag tror dig. En sak är säker, själv bloggar jag inte bara för min egen skull. Hade jag inga besökare på den här bloggen hade jag slutat skriva för längesen. Och många besökare kommer hit via google.

Och vilka vill spendera sin tid med att titta på ett snurrande timglas? Att ha en långsam hemsida är ett säkert sätt att höja sin “bounce rate”. Bounce rate är den procentuella andel av alla besökare som lämnar hemsidan direkt utan att klicka sig vidare. De “studsar” iväg till andra webbplatser istället för att studsa vidare inom hemsidan. En låg bounce rate är ett gott tecken på att man erbjuder en bra, snabb sida. En hög bounce rate innebär antingen att innehållet suger, hemsidan är svår att förstå, hemsidan är långsam, eller annat som gör att man helt enkelt inte vill vara kvar där.

Slutsats: Eftersom jag vill ha många besökare på min blogg behöver jag en snabb blogg. Jag har då större chans att synas på Google. Det blir också betydligt roligare för mina existerande läsare att återvända hit om de slipper vänta i en minut innan sidan laddas.

Lösning:

Oderland

Jag bestämde mig för att byta webbhotell på grund av problemen jag upplevt. Bytet skedde nu i helgen och förhoppningsvis var det ingen som märkte av det alls.

Det finns en mängd webbhotell att välja mellan och de flesta är troligtvis väldigt bra. Själv valde jag Oderland på grund av att jag fick snabb respons på några frågor jag ställde till deras chat på hemsidan i förberedande syfte. Fick även svar på ett facebookmeddelande (jo jag vet, jag använder ju inte facebook längre men har kvar mitt lyckligafiskaren-konto för de få stackare som följer mig via facebook) klockan 01:30 natten mellan lördag och söndag! Här snackar vi snabb support. Dessutom väldigt trevligt bemötande med de frågor jag haft sedan jag inledde flytten.

Oderland har ett verktyg som gör det enkelt att flytta sin wordpressinstallation från en annan leverantör till Oderlands servrar. På en timme hade jag överfört alla mina 4 wordpressidor från City Network till Oderland. Fantastiskt. Jag är ingen IT-guru så det uppstod en del frågor under den första bloggflytten, men supporten var fortsatt snabb, trevlig och kunnig. När flyttarna är klara tar det sedan ytterligare något dygn innan internet “uppdateras” och börjar använda den nya platsen för hemsidan.

Jag upplever en enorm prestandaförbättring sedan bytet skedde och jag slipper från och med nu skapa supporttickets till en citynetworksupport som aldrig svarar.

För övrigt måste chat vara den överlägset effektivaste formen av support. Varför använder sig inte alla seriösa företag av detta?

Fotnot. Jag har inget som helst ekonomiskt samarbete med varken Oderland eller City Network och vinner ingenting ekonomiskt på att skriva denna text.

Cykelvård

Jag skrev för något år sedan en ganska värdelös text om cykelvård. Eftersom jag sedan texten skrevs har varit väldigt missnöjd med den så gör jag nu ett nytt försök och låter den gamla artikeln peka hit istället.

Cykelvård

Jag är av den åsikten att man ska ta hand om sina ägodelar för att få dom att hålla längre. Och äger man en cykel, gammal eller ny, så tycker jag man kan kosta på sig att lägga en halvtimme på cykelvård varje halvår. För längre tid än så behöver det inte ta.

Tvätta

Jag är fast övertygad om att man skapar problem om man tvättar och smörjer för mycket. En cykel tar egentligen ingen skada av att stå still i ett garage och vara lite skitig. Men om man däremot tar fram avfettningen och sprejar varje millimeter på cykeln så har man garanterat skapat sig ett och annat problem (bortsett från att man också gör naturen en otjänst). Cyklar har liksom många andra transportmedel fettinbäddade lager på flera olika ställen. Tvättar man av misstag bort fettet ur lagren kommer lagret att sluta fungera. Det motsatta gäller fett och olja när det kommer till bromsskivor. Får du fett eller olja på skivorna så tar det inte lång tid innan du måste handla nya bromsbelägg. Bromsbelägg är billiga, men det tar tid att byta dom och det kan vara lite jobbigt. Så strunta i att smörja era bromsskivor!

Börja med att fylla en hink med ljummet vatten och en skvätt såpa. Tvätta av hela cykeln. Kedjan och växlarna brukar vara det skitigaste området. Är det inte alltför tjockt med gammal olja och smuts så brukar jag bara borsta kedjan med en grov borste. Likadant med växeln. Är det grisigt brukar jag spraya kedjan och hela växeln med teflonsprej (akta bromsskivorna!) och sedan torka av ordentligt med en trasa. Gör man en riktigt noggrann tvätt så kan man plocka av kedjan och låta den få ett bad i fotogen. När kedjan är tvättad kan man låta smutsen sjunka till botten på fotogenbadet och återanvända det rena fotogenet som finns på toppen. Jag har använt en och samma fotogenflaska i fem år om och om igen.

Låt cykeln torka.

Smörja

När cykeln är torr så kan det vara bra att smörja några olika delar. Kedjan är ju en klassiker. Jag brukar använda vanlig kedjeolja men det finns en del olika varianter. Symaskinsolja funkar också om man inte har något annat. Det vanligaste felet folk gör när de smörjer kedjan är att de tar alldeles för mycket olja så att det nästan rinner om kedjan. Om man så fort som möjligt vill ha en riktigt skitig kedja så är det bra att göra på det sättet. I annat fall lägger man på sparsamt med olja och torkar av eventuellt överflöd med en trasa.

Jag brukar också ge synliga vajrar och rörliga delar i exempelvis mekaniska bromsar en liten dusch med teflonspray eftersom jag märkt att det motverkar isbildning under den kallare tiden av året.

Var som sagt försiktig med att inte få fett på bromsskivorna (om du har sådana).

Pumpa

Håll dina däck pumpade. Däcken får då en längre livslängd samtidigt som risken för punkteringar minskar. På däckens sidor finns angivet hur hårt däcken ska pumpas och har man ingen däcktrycksmätare så är det bara att pumpa däcken tills de känns lagom hårda.

Årligt underhåll

Har man en ny cykel så gör man klokt i att byta kedja någon gång om året om man cyklar regelbundet. Gör man inte detta så kommer man slita ner hela drivlinan förr eller senare (kassetten och kedjehjulen) och då blir reparationskostnaden högre. Byter man till en fräsch kedja regelbundet kan drivlinan hålla väldigt många år.

Nu tänker ni säkert att “min cykel har ju haft samma kedja i 17 år och den går som en klocka!”. Visst kan det vara så. Kedja och drivlina slits tillsammans och kan fungera ihop väldigt lång tid. Men den dagen då kedjan går av och du sätter på en ny kedja så kommer inte den nya kedjan passa på dina utslitna kedjehjul och kedjan kommer “kugga över”. Bespara dig problemen, byt kedja någon gång då och då. Det blir enklast och billigast i längden.

Att byta kedja är inte speciellt svårt, en sökning på youtube förklarar allt. Den här länken kan man använda för att räkna ut hur lång kedja man ska sätta på cykeln.

Broms- samt växelvajrar kan också vara bra att byta ut då och då, särskilt om du cyklar mycket på vintern.

Cykelvård behöver inte vara svårare än såhär.

Sagan om ullvantarna som försvann

Det var en gång en lycklig fiskare som frös så förskräckligt om sina händer. Året var 2012 och vintern hade dragit in med buller och bång över den platta och tråkiga östgötaslätten. Snön yrde och tanter utan vinterdäck på cykeln ramlade omkring huller om buller ute på den hala gatan. Kylan till trots cyklade den lyckliga fiskaren (med sina vinterdäck) var dag den långa vägen till sitt arbete, där han slet hårt för sin brödföda från morgon till kväll.

De andra små lärarkollegorna anade föga att den lyckliga fiskaren ingenting hellre ville, än att gå till sin chef rektorn och säga upp sig från sitt arbete. Han ville hellre cykla, vandra i skogen, sova i tält, läsa böcker och odla grönsaker i resten av sitt liv. Men trots sina drömmar var den lyckliga fiskaren tvungen att fortsätta ett tag till på sitt arbete, eftersom han visste att man var tvungen att ha en ganska tjock bunt med sedlar instoppade innanför kalsongerna för att överleva hela livet utan ett arbete.

Men hur mycket han än arbetade så frös han fortfarande så fruktansvärt om sina händer. Det var nämligen så att den lyckliga fiskaren hade tappat bort sina vantar. Och snål som han var ville han inte köpa ett par nya. Och månaderna gick, och tanterna halkade vidare på gatan, och folk brände av med sina pengar på onödigt krimskrams. Och så vidare.

En vacker dag så orkade inte fiskaren med att frysa om händerna längre. Så efter noggranna analyser beställde han ett par riktigt varma tumvantar tillverkade i det finaste kokta ull som fanns att finna i vår del av världen. Vantarna skulle transporteras från Alperna hela vägen till det kalla Sverige, där den lyckliga fiskaren satt och frös.

Månaderna gick. Och åren. Och allt eftersom tiden gick så frös fortfarande fiskaren lika mycket om sina händer, även om han nu hade börjat använda ett par tunna skinnhandskar som han fått ärva av sin käre morfar. Men de kokta ullvantarna från Alperna hade ingen sett röken av. Och snart hade till och med den lyckliga fiskaren tappat hoppet om att få se sina kära ullvantar och sakta men säkert suddades minnet av de redan betalda men olevererade ullvantarna ut.

Vintern 2015/16 hade varit ljummen som en spansk sensommarnatt ända fram till mellandagarna, då plötsligt snö och kyla återigen slog klorna om de shortsbeklädda svenskarna. Tanterna började återigen halka omkring på gatorna och allt var precis som det skulle vara såhär i slutet av december.

Och det var då det hände.

Klockan hade inte ens slagit tolv när den lyckliga fiskaren hörde det ovanliga ljudet av något tungt med luddigt innehåll ramla ner innanför brevlådan i hans lilla, billiga och framförallt enkla lägenhet. Upphetsad sprang han de tre meterna till det bruna paketet och slet upp det med adrenalinet pumpandes ända ut i nackskinnet. Och där låg dom, vantarna som en gång beställdes, försvann, och som nu tre år senare hade levererats till sin rättmätige ägare.

Slutet gott, allting gott!

Med denna lilla saga vill jag också önska alla ett riktigt gott nytt år och en god fortsättning!

20151228-_1010086