Kategorier
Krimskrams

Packraft – en julklapp till mig själv

Mina planer inför nästa sommar är redan i full gång och kommande sommar vill jag utmana mig själv lite mer än den som nyss passerat. Att cykla genom Europa var givande på många sätt, men jag kan inte påstå att det gav den kick som jag på förhand hade förväntat mig. Utmed hela cykelturen från Slovakien och hem var man ständigt omgiven av människor och civilisation. Det var till och med svårt att hitta en egen plats att slå upp tältet på. Därför har jag under hösten undersökt vad det finns för alternativa transportmedel förutom cykeln som kan ge mig större frihet och utökade möjligheter till utmanande äventyr. Jag har alltid älskat vatten; sjöar, åar och hav, men också tyckt att båtar är otympliga. Jag äger ju faktiskt en båt, men en resa med den blir alltid så omfattande. Mycket packning ska med. Båten ska tankas. Kapellet ska rullas upp och sängar ska bäddas. Och innan dess måste man hitta någon som kan tänka sig att följa med, eftersom båten är för stor och otymplig att kunna manövreras på egen hand. Alternativet heter packraft.

Packraft

Genom mitt intresse för långfärdscykling och nu på senaste tid bikepacking leddes jag in på något som kombinerar cykelns frihet med möjligheten att också färdas på sjöar och floder, om så krävs. Fenomenet kallas packrafting (och ihop med en cykel, bikerafting).

En packraft är helt enkelt en packbar uppblåsbar båt som är gjord för att tåla paddling även i strömmande vattendrag. Tänk er leksaksaffärernas uppblåsbara båtar fast i ett tuffare, hållbarare utförande. På packraften kan man spänna fast sin packning, sin hund, sin sambo eller sin cykel och ge sig ut på äventyr utan att begränsas till vägar och stigar. Nu kan man inkludera sjöar och åar i sin planerade rutt, vilket gör att man kan ta sig fram i stort sett var som helst. En fantastisk frihet. När man är klar rullar man ihop packraften, stoppar ner den i ryggsäcken och cyklar vidare.

Packrafting
Alpacka packrafts
packraft
MRS packraft

Jag gjorde i lördags min första resa i min nya packraft från tillverkaren MRS (micro rafting systems) och jag måste säga att jag är barnsligt förtjust i detta transportmedel. Att det är den dyraste julklapp jag någonsin köpt bekommer mig inte alls. Jag är bara så nöjd. Min packraft väger 4 kilo och jag valde med flit en ganska stor modell på grund av att jag vill kunna lasta cykeln. Är man mer av en vandrare så är såklart de lite mindre (och ännu lättare) modellerna att föredra då de tar mindre plats i ryggsäcken. Självklart är ju en riktig kajak något roligare att paddla i jämförelse med en packraft. Men för att väga 4 kilo och ha egenskapen att kunna packas ner i en ryggsäck är paddlingsegenskaperna fantastiska. Jag passade under turen också på att fiska lite med mitt tenkara-spö och även om det inte blev någon fångst just denna dag så fungerade kombinationen packraft/fiske mycket bra.

Det kanske absolut roligaste med hela turen var att de personer som gåendes passerade förbi mig på strandpromenaden verkade tro att ett ufo passerat förbi. Jag fastnade ett antal gånger på bild, jag vinkade och smajlade 🙂

Och här kommer avslutningsvis några bilder från mitt mikroäventyr i lördags med min nya packraft:

Kategorier
Krimskrams Privatekonomi

Black Friday Sverige

Julrushen närmar sig gott folk! Och personligen undviker jag till varje pris att i butikerna trängas med stressade Svenssons med spenderarbyxorna uppdragna långt ovanför navelluddet. Antingen shoppar jag inte alls, eller så förbereder jag mig helt enkelt i lugn och ro, i god tid innan, hemma i soffan. I år planerar jag att följa plan två. Och det finns mycket goda skäl till det.

Dels är ju både jag och mina läsare av den snålare sorten. Så det finns egentligen ingen anledning till att åka iväg till fysiska butiker och trängas ett par dagar före jul. I virrvarret som uppstår i julrushen tror jag inte det finns någon som kan tänka klart och ni vet alla vad det innebär. Man impulsköper varma ulltofflor till moster Greta till överpriset 449 kronor. En glänsande brödrost till far åker också ner i shoppingkassen. 399 kronor (men med plats för 4 skivor!). Och den obligatoriska parfymen till mamma för att hon ju ”redan har allt”. Och om inte detta vore nog så har man ju till råga på allt förstört en hel dag som man kunde spenderat på ett betydligt trevligare sätt.

Det andra skälet till att inte åka till den fysiska butiken utan istället utföra shoppingen på nätet är ju helt enkelt att priserna är lägre. Man kan i lugn och ro jämföra de olika webbutikernas olika erbjudanden i soffan och göra kloka, genomtänkta inköp.

Black Friday

Ett för oss svenskar ganska nytt påfund är det här med Black Friday som i år går av stapeln den 27 november. Och hur mycket jag än hatar hela idén med en galen shoppingdag så kommer jag trots allt att göra mina få julklappsinköp i år under just denna dag för att försöka spara några kronor och ören. Kanske kan jag till och med ge mig själv en julklapp om det rätta erbjudandet dyker upp. En sida som jag själv har anmält mig till för att ta del av olika butikers speciella erbjudanden är Black Friday Sverige. Det kan vara smidigt att få erbjudanden levererade direkt till inkorgen och därefter ta ställning till om det kan vara ett potentiellt köp.

Utöver sidor som samlar olika erbjudanden kommer jag som tidigare att följa olika nischade forum på nätet där man ofta kan få tips och råd om bra inköp under just helger som Black Friday. En personlig favorit är forumet på utsidan, som fokuserar på friluftsliv.

Det sista alternativet är ju den utmärka sidan prisjakt. Tyvärr är nackdelen med prisjämförelsesidor att de oftast inte får med specialerbjudanden, lokala reor och annat som inte är rikstäckande. Så kolla runt en stund lite på internet innan ni beslutar er för att följa prisjakts ”billigaste” alternativ.

Kategorier
Cykling Krimskrams

Torka mat inför tredagars tältäventyr

Varje höst har vi lärare höstlov. Och likadant det här året. I morgon ska jag ta cykeln, tältet och lite av den övriga packningen och sticka iväg på äventyr i några nätter. Jag tänker mig att det ska bli ungefär 6 mils cykling per dag. Så idag har jag förberett resan genom att torka mat.

Frukt och kött har torkats (jag använder mig av en enkel, rund, frukt- och bärtork) och sedan portionerats upp i zippåsar tillsammans med redan torra ingredienser som couscous, potatismos och pasta. När man anländer på den tilltänkta tältplatsen är det väldigt skönt att slå upp tältet, göra upp en eld och bara behöva koka upp vatten och tillsätta i påsen. För det är nämligen det enda man behöver göra. När vattnet slagits i påsen har man efter fem minuter en rykande och välsmakande afrikansk currygryta framför sig. Eller en thailändsk kokossoppa. Eller på morgonkvisten en stärkande frukt- och havregrynsgröt. Underbart.

Hur gör ni andra friluftsnördar med maten på era turer? Gillar ni att torka mat? Berätta gärna!

Kategorier
Cykling Krimskrams

Bikepacking – långfärdscykling on drugs

Sommarens traditionella långfärdscykling var en härlig upplevelse på många sätt och vis. Jag tog mig hem till Sverige från Krakow via Slovakien, Tjeckien, Tyskland och Danmark. Men hur härlig resan än var så saknade jag hela tiden den riktiga nerven. I Europa är man alltid nära civilisationen och man är aldrig riktigt ensam. Jag tyckte den trygghetskänslan var tråkig och funderade på hur man skulle kunna göra det hela lite mer äventyrslikt. Nästa gång vill jag komma ifrån civilisationen och känna mig helt utlämnad åt min egen kunskap och mina egna förberedelser. Låt mig presentera bikepacking.

Jag har sedan hemkomsten spenderat många timmar på att planera nästa sommars äventyr, som kommer innehålla en annan cykel, en ryggsäck och en uppblåsbar kajak… men mer om ryggsäcken och kajaken i ett framtida inlägg!

Bikepacking

Nästan omedelbart efter det att jag hade kommit hem från resan i somras började jag undersöka alternativa transportmedel. Jag ville fortfarande att mitt huvudsakliga transportmedel skulle vara cykel, men en cykel anpassad för naturen. Stigar, leder och mera lera. Jag längtade efter en cykel som kunde ge mig lite mera skit under naglarna helt enkelt. Och nu står min ögonsten (Surly Krampus Ops) i garderoben, väl använd sen jag köpte henne för lite drygt två månader sedan. Det kanske inte syns så väl på bilderna, men däcken är gigantiska om man jämför med en ”vanlig” cykel. En klassisk mountainbike har 26″ däck, men de senaste åren har 29″ (som på bilderna nedan) blivit allt vanligare. Däcken är 3″ breda. Summa summarum; cykeln skrämmer livet ur mindre barn och pensionärer varje gång jag är ute och rullar. Men framförallt möjliggör cykeln framkomlighet på en helt annan nivå än mina tidigare cyklar; den är gjord för att ta sig fram överallt.

Surlys ramar tillverkas alltid i högkvalitativt stål och har så få komplicerade detaljer som möjligt. Ingen oljehydraulik. Inga stötdämpare. Inget tjafs. Mekaniska bromsar och 10 växlar. Allt för att minimera risk för haveri. Och skulle olyckan vara framme är det oftast inte värre än att man kan fixa det där och då. Jag packar utrustningen i bikepackingväskor från Revelete eftersom jag tyckte att mina gamla cykelväskor, ”panniers”, var alltför tunga och skrymmande. Jag kunde på så sätt också bli av med pakethållaren, som inte alls hör hemma på mountainbikes.

Som vanligt är pinterest en bra inspirationskälla och en sökning på bikepacking kommer generera bilder och artiklar för en hel helgs läsning, minst.

 

Kategorier
Krimskrams

Tenkara – förenklat flugfiske

Relativt nyligen skrev jag en uppskattad liten text om hur jag längtade tillbaka till enkelheten och charmen i fiske med bambuspö och rödvitt bullflöte. Fiske har en tendens att bli alltför komplicerat, krångligt och dyrt. Den tekniska utvecklingen går i en rasande fart och det är svårt att hänga med i svängarna. Och i djungeln av spön och tekniker försvann mitt intresse för fiske och jag började sakta men säkert längta tillbaka till det enkla, det geniala, i mete. Spö, lina, flöte, sänke, krok. Kan det bli mycket enklare?

Svaret är ja.

Hur trevligt det än är när det lilla rödvita bullflötet guppar till så kan man inte komma ifrån det faktum att det är lite dagis över det hela. Den pulserande Tarzan-känslan som vi friluftsnördar så gärna vill känna pumpandes innanför våra rödrutiga flanellskjortor förvandlas ganska snabbt till en svag doft av Bosse Bildoktorn och Ernst Kirchsteiger när man sitter där med metspöt i hand. En smula manligt men ändå inte.

Men hav förtröstan kära läsare och tillika friluftsnördar. Ty Japanerna har sedan urminnes tider fiskat på ett barnsligt enkelt sätt, men trots detta lyckats behålla Tarzan-känslan! Jag talar om den uråldriga fisketekniken Tenkara.

Tenkara: Ett spö, en lina, en fluga

Tenkara utgår från ett teleskopiskt spö som påminner om dagens teleskopiska metspön. Skillnaden mot ett metspö är att tenkaraspöt är extremt lätt och oftast inte längre än 12 fot eller cirka 3,6 meter. I änden av tenkaraspöt sitter inte en ögla utan ett litet snöre med en knut, en så kallad lillian. Man får med lätthet ner sitt tenkaraspö i en liten ryggsäck och även den mest viktkänsliga vandrare skulle faktiskt kunna överväga att packa ett Tenkaraspö i ryggan då ett spö väger blott 100 gram (eller i vissa fall ännu mindre).

För min egen del passar detta helt utmärkt då jag alltid färdas på cykel till mina tilltänkta mål. Ryggsäcken och packsäckarna är omsorgsfullt fyllda med det allra nödvändigaste och ju mindre packning jag har att släpa runt på desto gladare är jag. Tält (ibland bara yttertältet), sovsäck, liggunderlag. Ett litet kök. Några få väl valda klädesplagg. Några flugor och mitt tenkaraspö.

I det lilla snöret, lillian, fäster man sedan sin fiskelina. Även om det förstås går att använda en helt vanlig nylonlina så använder de flesta tenkarafiskare en lina som är så lätt som möjligt, men samtidigt så tung att den går att kasta ut genom vinden. De vanligaste linorna som används är taperade takara linor; tapered lineseller level lines. Denna lina är nästan lika lång som spöet. I slutet av huvudlinan fäster man en tippet, en kort bit tunnare fiskelina, för att dels förbättra presentationen av flugan och dels göra det lättare att ta sig loss från bottennapp. Fastnar man så behöver man inte dra av den dyrare huvudlinan eller i värsta fall spöet, utan det är bara tafsen och flugan som blir kvar i sjön.

Och så fästes slutligen en liten fluga på huvudlinan. Antingen väljer man den traditionella Tenkaraflugan Sekasa Kebari, eller så väljer man helt enkelt sin egen personliga favoritfluga. Tenkara handlar inte så mycket om hur fin eller vacker flugan är, eller ens vilken modell den har, utan snarare hur den presenteras framför ögonen på fisken.

Så, för att knyta ihop säcken. Tenkara: ett spö, en lina, en fluga. That’s it. Nätet är som vanligt fullspäckad med information, men filmen nedan är en bra utgångspunkt för fortsatt informationssökande.

Ses vi vid bäckarna nästa sommar?!

Fotnot. Jag samarbetar inte på något sätt med Tankara Centre UK, men väljer att länka till deras produkter då de är den geografiskt närmsta seriösa återförsäljare av Tenkara jag känner till.