Fredagsmys – nej tack

Jag funderar ofta och mycket över vad jag ska göra den dag då jag anser att jag är ekonomiskt oberoende och kan säga upp mig från jobbet. Jag funderar också mycket på hur stora besparingar jag kommer behöva för att finansiera livet som avhoppare.

I dagsläget lever jag ensam och har alla möjligheter i världen att utforma min framtid precis på det sätt som jag själv vill. Men samtidigt finns möjligheten att man träffar “sitt livs kärlek”. Det kanske blir barn, bil cykelkärra, fredagsmys och villa mikroboende för mig också. Och så arbete till 65. Och det har väl sin charm, antar jag. Men jag är en rastlös själ. Jag känner mig inte som en sån som ska ha barn, fru och svenssonliv.

Jag får någon form av cellskräck när jag tänker på hur många av mina vänner har det. Det är jobb på måndagen. Köra barnen till träningarna på kvällen. Kvällsmat och sen lägga barnen. Där emellan hinner man på sin höjd klämma in en bild på det hela på instagram, innan man tar kvällscigaretten och hoppar i säng. Sedan repetition i fyra dagar då veckans höjdpunkt inträffar; fredagsmys med tacos, chips och let’s dance. Jag tänker bara nej, nej, nej. Det får liksom inte ske. Men vem är jag att veta att det där som halva Sveriges befolkning tycks älska är något att våndas över. Det sägs ju att man måste utsätta sig själv för sina största rädslor för att övervinna dom…

I dagsläget har jag inga sådana planer. Jag tänker mer i banorna utbildning, kunskap och resor. Att läsa den där intressanta kursen i snickeri som man alltid velat läsa, men inte haft tid till. Eller att gå på den där intressanta föreläsningen 40 mil bort en tisdagskväll, som man aldrig hade hunnit med om man var tvungen att jobba dagen efter.

Eller varför inte cykla jorden runt? Sälja av hela skiten här hemma och ha sitt liv på pakethållaren. Det låter för mig som äkta frihet. Att vara så frigjord som möjligt från det konstiga samhälle vi lever i. Bangkok en dag, Nepal en annan. Minusgrader och snö, sol och vindstilla. Att i sitt liv göra en bedrift, något att vara stolt över. Något som livet borde vara vigt till, men som på något sätt körde fast på vägen bland kontor, datorer och karriärer.

Lite volontärarbete kanske? Att ge några år av mitt liv för att hjälpa någon annan. Vi delar kunskaper och vänskap. Win win, som man säger.

Eller helt enkelt bara skapa något underbart här hemma. Bygga ett eget litet hus. Skapa en underbar trädgård. Kanske ett litet eget företag som ger några kronor extra i månaden under tiden man i sin egen takt utvecklar verksamheten. Morgonkaffe klockan 6 ena dagen, uppesittarkväll och stjärnkikare nästa.

Vad skulle du fylla dina dagar med om du var ekonomiskt oberoende? Berätta gärna i kommentarerna!

10 reaktioner till “Fredagsmys – nej tack”

  1. Jag har inga planer på att vänta tills jag blir ekonomiskt oberoende.
    Har tänkt (försöka) hålla fast vid 75%jobbet jag har idag åtminstone året ut, så jag hinner bli skuldfri. Kanske vara kvar där i samma utsträckning (75%) till nästa sommar och då ta långt sommarlov och sedan börja plugga hösten därpå.
    Läsa sånt jag är intresserad av, bara för att!
    Kanske jobba lite timmar, ev. i företaget jag är i nu.
    Börja bygga på ett eget företag som förhoppningsvis ska bli mitt levebröd resten av livet.
    Och jag tänker mig också lite enkelt resande i framtiden. Kanske med cykel. Vandring. Soffsurfing. Eller annat kul.
    Även om jag kanske kommer göra längre utsvävningar i världen så har jag tänkt ha kvar min lilla jordplätt här som plattform att komma tillbaka till, så som jag tänker nu så går jag inte i tankarna att sälja rubb och stubb.
    Men, ganska likt dina idéer om livet låter det som.
    Ja, det är där jag står i dagsläget. Sen vet man ju aldrig vad som väntar runt nästa krök… :)
    Har förresten varit hos “familjen Svensson” idag och ätit…
    …ja, tacos! ;)

    1. Smakade Svenssons tacos bra?! :)

      Ja vi verkar har liknande funderingar om saker och ting. Eftersom du redan bor i ett litet enkelt boende så är det klart att du ska ha kvar det. Jag som bara har en hyreslägenhet har dock inget större intresse av att hålla kvar vid den. Får man fråga hur gammal du är? 30-40 nånstans?

      1. Jodå, Svenssons tacos smakade bra och det var trevligt, men lite uttjatat blir det eftersom vi under vinterhalvåret blir bjudna dit var och varannan fredag och det står alltid tacos på menyn…
        Och ja, då menar jag Svensson-tacos = “santa maria-tacos” (har ju läst om tacos hos Frivid42 och förstått att det inte är en köttfärsrätt utan det är brödet som gör att det är en tacos och fyllningen kan vara lite vad som)

        Ja, nä. Hade man haft lägenhet så hade det välan inte varit så mycket att hålla fast vid. Då hade jag lätt kunnat göra mig av med rubbet och hitta på något roligare, eller i alla fall gå i tankarna om att göra det! :)

        Japp. Fråga får man! :)
        Rätt gissat. Mellan 30 och 40.
        Närmare bestämt blir jag 37 i år.
        Årgång 78.

  2. Bra skrivet!

    Hade gjort saker och ting ordentligt, låtit det ta sin tid. Hade skapat när jag varit kreativ och vilat när jag varit trött.
    Sen en massa annat som finns att läsa på min blogg.

  3. Det viktigaste i mitt liv är mina relationer. Min familj. Man kan sitta i sin ensamhet och förkovra sig tills man dör, och sen är det borta. Men det man skapar i mötet med andra människor, kärlek och gemenskap, det kommer att leva kvar. Och med det sagt vill jag kanske slå ett slag för att det spelar liksom ingen roll vad man äter till middag på fredagarna, för det är inte det intressanta, utan det är vilka man äter tillsammans med. Du som haft samma kläder varje dag i en månad, hur kommer det sig att du helt plötsligt får panik av att äta samma mat varje fredag? ;-)

    1. Jag säger inte vad folk får gilla och inte gilla. Men jag misstänker att om det hade varit jag som ätit de där tacosen med samma personer varje vecka, år ut och år in så hade jag nog tyckt det vore en smula tjatigt. Det har liksom inte med tacosen att göra, det är mer förutsägbarheten i det hela. Jag hade nog hellre ätit olika maträtter på olika platser med olika personer varje fredag, men det är ju vad jag själv högst personligen värderar högre.

      Jag håller dock med dig om att relationer är viktigt. Själv har jag varken fru eller barn och kan inte göra så mycket åt det. Men det är såklart en önskan om att man någon gång ska hitta någon som delar liknande värderingar och intressen som sig själv. Tillsvidare hittar jag mina möten med andra människor genom resor, och när jag träffar min lilla men härliga umgängeskrets/släkt.

  4. Detta är den viktigaste tankeövningen alla frugaler kan göra. Om man inte tror att man kan sysselsätta sig utanför jobbet, finns det ju ingen som helst anledning att spara för att sluta jobba (eller jobba mindre som jag).
    Dessutom kostar billigt tid men å andra sidan lär man sig så mycket på att odla och laga sin egen mat, lära sig ett språk, sy sina kläder, måla sina egna tavlor eller skriva sina egna böcker… ;)

  5. Jag tror kärnpunkten ligger i just det här att hitta någon likasinnad. Är man lite extrem av sig, som vi hårdsparare är, så kan det bli svårt att leva tillsammans med någon som inte delar ens ideologi.
    Jag har familj och visst händer det att vi äter Tacos (om det är extrapriser på just tacotillbehören ;)) men vardagen innehåller faktiskt oerhört mycket annat också. Tant Sviskon hade förresten väldigt kloka synpunkter när det gäller relationer och familj.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *