Idag kan jag kalla mig själv snusfri

Jag har tidigare skrivit en del om snus på den här bloggen. Och nu har jag tänkt att göra ett ordentligt avslut på hela sluta snusa historien. Jag slutade snusa i slutet av januari 2015.

Det finns stunder då jag verkligen saknar snuset. Och då menar jag verkligen saknar. På morgonen med kaffet, efter lunchen, eller på kvällen vid teven. Dessa känslor är för min del mer förknippade med själva aktiviteten, till skillnad från rökning som jag tror även påverkas av sociala signaler. Den där känslan, suget eller begäret kommer nog aldrig försvinna, om jag ska vara riktigt ärlig mot mig själv. Jag har insett det nu.

Jag har nämligen även tidigare i livet slutat snusa och har då efter flera års uppehåll känt ett begär och trillat dit igen, på gott eller ont. Förhoppningsvis har jag nu dragit lärdom av mina tidigare misstag. Jag vet mycket väl att en enda snus tillsammans med en kall sommaröl innebär att jag kommer vara fast. Igen.

Mitt beslut att sluta snusa grundades faktiskt varken på hälso- eller ekonomiska skäl. Man kan ju numera tillverka ett alldeles underbart gott snus och relativt billigt snus alldeles själv, med exempelvis den snussats med smaktillsats jag själv använde mig av när jag snusade.

Nej, anledningen till att jag slutade snusa var snarare en längtan efter att inte vara beroende av någonting. Frihet om ni så vill. Ni snusare känner mer än väl till känslan som går genom kroppen när man på kvällen, tio minuter efter att butikerna stängt, inser att dosan endast innehåller en enda ensam läckerbit. Den sista snusen. Som på beställning kommer tvångstankarna krypande; hur ska jag överleva tills affärerna öppnar? Kommer jag överhuvudtaget att orka upp ur sängen om jag snusar upp den sista snusen redan nu? Eller ska jag försöka somna utan kvällssnusen och riskera en totalt miserabel natt?

Men jag är klar med det där nu. Jag har lärt och jag har gått vidare. Idag, den 11 juni 2015, vågar jag för första gången kalla mig snusfri för gott!

2 reaktioner till “Idag kan jag kalla mig själv snusfri”

  1. Grattis till snusfriheten!
    Åh, vad jag känner igen mig. Både när det gäller suget och beroendet. Jag tror att jag kommer att få lära mig leva med suget, det verkar inte försvinna. Det fysiska beroendet är över men det psykiska kvarstår. Snus är verkligen vuxna människors snuttefilt. Däremot saknar jag inte alls det du beskrev med att ständigt hålla koll på snuset. Så många gånger som jag rusat ner till kiosken ett par minuter före stängning med andan i halsen pga felbedömning/miss i planeringen. För att inte tala om när man ska resa bort…

    Att inte vara beroende ger en stark frihetskänsla. Detta, tillsammans med sparade tusenlappar varje månad, gör det värt det. Trots en viss längtan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *