Citynetwork till Oderland

Lyckligafiskaren.se och några fler hemsidor som jag skrivit en del på genom åren har hostats av företaget City Network. Jag har varit mestadels nöjd men med start för ungefär ett halvår sedan har prestandan bara blivit sämre och sämre. Inte nog med att mina sidor har “gått ner” i tid och otid, de har även drabbats av långsam responstid. Ibland har jag suttit och stirrat på skärmen i en halvminut innan jag kommit in på min egen hemsida. Om jag kommit in alls. Och den support man får är långsam. Knappt ens existerande faktiskt. Ett företag i uppenbara problem. Snabb service borde vara A och O för varje seriöst företag och just nu är det något hos City Network som gör att man inte kan hålla sina kunder nöjda. Troligtvis är jag inte den enda som har hört av mig de senaste månaderna.

Nu vet jag inte hur bevandrade mina läsare på lyckligafiskaren.se är i SEO, alltså search engine optimization. Men att ha en långsam hemsida är synonymt med att be Google om att inte presentera hemsidan högt upp bland sökresultaten. Jag hör från folk att “jag bloggar bara för min egen skull”. Jaha du. Jag vet inte om jag tror dig. En sak är säker, själv bloggar jag inte bara för min egen skull. Hade jag inga besökare på den här bloggen hade jag slutat skriva för längesen. Och många besökare kommer hit via google.

Och vilka vill spendera sin tid med att titta på ett snurrande timglas? Att ha en långsam hemsida är ett säkert sätt att höja sin “bounce rate”. Bounce rate är den procentuella andel av alla besökare som lämnar hemsidan direkt utan att klicka sig vidare. De “studsar” iväg till andra webbplatser istället för att studsa vidare inom hemsidan. En låg bounce rate är ett gott tecken på att man erbjuder en bra, snabb sida. En hög bounce rate innebär antingen att innehållet suger, hemsidan är svår att förstå, hemsidan är långsam, eller annat som gör att man helt enkelt inte vill vara kvar där.

Slutsats: Eftersom jag vill ha många besökare på min blogg behöver jag en snabb blogg. Jag har då större chans att synas på Google. Det blir också betydligt roligare för mina existerande läsare att återvända hit om de slipper vänta i en minut innan sidan laddas.

Lösning:

Oderland

Jag bestämde mig för att byta webbhotell på grund av problemen jag upplevt. Bytet skedde nu i helgen och förhoppningsvis var det ingen som märkte av det alls.

Det finns en mängd webbhotell att välja mellan och de flesta är troligtvis väldigt bra. Själv valde jag Oderland på grund av att jag fick snabb respons på några frågor jag ställde till deras chat på hemsidan i förberedande syfte. Fick även svar på ett facebookmeddelande (jo jag vet, jag använder ju inte facebook längre men har kvar mitt lyckligafiskaren-konto för de få stackare som följer mig via facebook) klockan 01:30 natten mellan lördag och söndag! Här snackar vi snabb support. Dessutom väldigt trevligt bemötande med de frågor jag haft sedan jag inledde flytten.

Oderland har ett verktyg som gör det enkelt att flytta sin wordpressinstallation från en annan leverantör till Oderlands servrar. På en timme hade jag överfört alla mina 4 wordpressidor från City Network till Oderland. Fantastiskt. Jag är ingen IT-guru så det uppstod en del frågor under den första bloggflytten, men supporten var fortsatt snabb, trevlig och kunnig. När flyttarna är klara tar det sedan ytterligare något dygn innan internet “uppdateras” och börjar använda den nya platsen för hemsidan.

Jag upplever en enorm prestandaförbättring sedan bytet skedde och jag slipper från och med nu skapa supporttickets till en citynetworksupport som aldrig svarar.

För övrigt måste chat vara den överlägset effektivaste formen av support. Varför använder sig inte alla seriösa företag av detta?

Fotnot. Jag har inget som helst ekonomiskt samarbete med varken Oderland eller City Network och vinner ingenting ekonomiskt på att skriva denna text.

Uppföljning operation Stockholmsvegetarian

Ja nu har det gått ungefär två månader sedan jag deklarerade min vilja att konvertera från köttätarism till vegetarianism. Kommentarsfältet upplyste mig om att den sortens “vegetarian” jag ville bli tydligen kallas stockholmvegetarian – alltså en sån som äter ägg, mejeriprodukter, fisk och skaldjur. Men ska man vara riktigt korrekt så är jag visst en ädel pescetarian.

Egentligen struntar jag i vad det kallas. Jag vill undvika fågel, nöt och fläsk och det har gått oväntat enkelt. Visst saknar jag ibland texturen på riktigt flottigt, knaperstekt bacon. Det kan jag inte sticka under stol med. Och dagen efter en flaska vin och ett par öl på personalfesten skulle jag ljuga om jag påstod att jag inte längtade efter en välgräddad kebabpizza.

Men jag har fortfarande rosa bälte i vegetariansk kokkonst. Allt som är förknippat med svart bälte (blötlägga ärtor, veva salladsslunga och äta salladsblad på macka istället för ost) får vänta till en annan dag. Dock förväntas jag nästa vecka gå in i fas två i min utveckling från rovdjur till kanin genom att tvinga mig själv att denna vecka helt utesluta ägg ur min kost. Ni måste förstå att detta är ett gigantiskt avbräck i mitt liv. Ägg är för mitt kylskåp vad lungorna är för luftstrupen. Det finns en plats i mitt kylskåp där det aldrig stått något annat än den näst bästa runda formen i världen förutom fotbollar. Nästa vecka; no more.

Följ gärna min resa mot svart bälte i kommande inlägg!

Starta eget företag

Idag har jag tagit det första steget mot något som i hela mitt liv varit en ouppnåelig dröm. Något som för bara ett par år sedan helt enkelt inte hade gått att genomföra på grund av svag ekonomi och bristfälliga kunskaper. Tänk att jag som var totalt ointresserad av privatekonomi så sent som för några år sedan har blivit intresserad och faktiskt ganska kunnig i området. Hur som helst; jag ska starta eget företag.

Jag är så glad över att jag för några år sedan lärde mig om pengars egentliga värde. Vilka möjligheter det medför om man ser till att spara undan en liten slant varje månad istället för att göra av med allt på materiellt skräp.

Att starta eget företag blir nu inte något särskilt skrämmande. Jag har gott och väl råd med att bli av med precis varje öre jag satsar i företaget. Det är inget jag oroar mig särskilt mycket över. Jag har snart sparat ihop samma summa igen.

Mina besparingar från de senaste två åren möjliggör alltså ett förverkligande av en våt dröm. Utan att jag behöver ta några lån. Allt jag satsar är redan mitt och mitt att förvalta på det vis jag tycker är bäst. Vilken härlig känsla.

Visst skulle jag kunna spara allt istället och vänta. Och vänta. Eller så kan jag satsa en del och spara samtidigt. Och förhoppningsvis snabbare nå upp till drömmen om ett liv där personlighetsutveckling står i första rummet och där det är jag själv och inte min arbetsgivare som bestämmer över mitt liv.

Idag skickade jag alltså in ansökan om att starta eget företag till skatteverket. Jag vet inte hur lång tid det tar innan jag får besked om ansökan, men jag kan inte tänka mig att det skulle vara några problem.

Vem som helst kan starta eget företag. Själv har jag velat göra det de senaste 20 åren. Men det är först nu jag har en idé som jag tror kan hålla.

Och då väntar jag inte.