Kategorier
Cykling Privatekonomi

Imorgon: Europa

Äntligen är det dags. Imorgon åker jag till Krakow för några dagars semester med pappa innan jag på egen hand cyklar vidare mot Slovakien, Tjeckien, Tyskland, Danmark och Sverige.

Ni som inte är förtjust i att läsa om resor gör bäst i att inte besöka lyckligafiskaren.se under sommaren, eftersom mina inlägg enbart kommer handla om resan i sommar.

Mitt mål med resan är att åka dit näsan pekar och njuta av varje ögonblick. Förhoppningen är att vädret kommer vara på min sida så att jag kan tillbringa så många nätter som möjligt ute i naturen. Jag ska försöka leva så billigt som möjligt utan att för den delen pina mig i onödan, det är ju ändå semester. Det sägs att Tjeckien är ölens hemland…

Bjuder till sist på ett par bilder från en av mina ”uppvärmningsrundor” här hemma på östgötaslätten. På återseende!

Kategorier
Privatekonomi

Idag kan jag kalla mig själv snusfri

Jag har tidigare skrivit en del om snus på den här bloggen. Och nu har jag tänkt att göra ett ordentligt avslut på hela sluta snusa historien. Jag slutade snusa i slutet av januari 2015.

Det finns stunder då jag verkligen saknar snuset. Och då menar jag verkligen saknar. På morgonen med kaffet, efter lunchen, eller på kvällen vid teven. Dessa känslor är för min del mer förknippade med själva aktiviteten, till skillnad från rökning som jag tror även påverkas av sociala signaler. Den där känslan, suget eller begäret kommer nog aldrig försvinna, om jag ska vara riktigt ärlig mot mig själv. Jag har insett det nu.

Jag har nämligen även tidigare i livet slutat snusa och har då efter flera års uppehåll känt ett begär och trillat dit igen, på gott eller ont. Förhoppningsvis har jag nu dragit lärdom av mina tidigare misstag. Jag vet mycket väl att en enda snus tillsammans med en kall sommaröl innebär att jag kommer vara fast. Igen.

Mitt beslut att sluta snusa grundades faktiskt varken på hälso- eller ekonomiska skäl. Man kan ju numera tillverka ett alldeles underbart gott snus och relativt billigt snus alldeles själv, med exempelvis den snussats med smaktillsats jag själv använde mig av när jag snusade.

Nej, anledningen till att jag slutade snusa var snarare en längtan efter att inte vara beroende av någonting. Frihet om ni så vill. Ni snusare känner mer än väl till känslan som går genom kroppen när man på kvällen, tio minuter efter att butikerna stängt, inser att dosan endast innehåller en enda ensam läckerbit. Den sista snusen. Som på beställning kommer tvångstankarna krypande; hur ska jag överleva tills affärerna öppnar? Kommer jag överhuvudtaget att orka upp ur sängen om jag snusar upp den sista snusen redan nu? Eller ska jag försöka somna utan kvällssnusen och riskera en totalt miserabel natt?

Men jag är klar med det där nu. Jag har lärt och jag har gått vidare. Idag, den 11 juni 2015, vågar jag för första gången kalla mig snusfri för gott!

Kategorier
Privatekonomi

Hej shoppingblogg

Farväl sparblogg och hej shoppingblogg skrev Snålcoachen och jag har väl ungefär samma känsla. Det här med stenhårt sparande i det långa loppet är svårt och ibland finns helt enkelt inte den rätta motivationen där. För min del hänger dessa perioder ofta samman med väldigt mycket att göra på jobbet. Vi lärare har det tufft dessa tider och näsan befinner sig just nu precis över den berömda ytan…

Så när pengarna spenderas på för mycket av det goda tappar man även motivationen att skriva om sparande, eftersom sparande just nu inte alls är det jag håller på med. Jag har spenderat en hel del pengar på min kommande resa. Min trogna gamla stålhäst har fått välbehövlig kärlek; nya däck, ny kassett, ny kedja, ny bakväxel, nytt bakhjul, nya växelreglage, nya broms- samt växelvajrar, nytt vevlager, nytt styre. Ja ni ser ju… hej shoppingblogg!

Eller så kan man välja att se det ur den synvinkeln att en total helrenovering av cykeln nu kostade ungefär lika mycket som jag spenderade på bensin under en månad när jag hade bil… Då blir man lite gladare.

Monterade sedan likt varje sommar ner cykeln i molekyler bara för att jag tycker att det är roligt, tvättade, smörjde upp alla lager, monterade ihop. Terapi för själen.

Annars blev maj månad inte något utöver det vanliga. Jag går i väntans tider mest hela dagarna. Jag längtar så fasansfullt mycket efter resan, att få vara ute i naturen i mer än en månad med enbart vindens sus i mina öron.

Sparar undan ungefär 10000 från maj. Har inte nått upp till mitt mål på 75% spargrad en enda månad under året. En liten besvikelse. Ligger oftast runt 50%.

 

Kategorier
Cykling Privatekonomi

Packlista långfärdscykling 2015

Om en månad tar jag med mig cykeln på flyget och startar min cykelsemester genom Europa. Jag har haft hela våren på mig att fundera över vad jag ska ta med mig på resan.

Från början var jag fast inställd på att färdas med extremt lätt packning på en landsvägscykel. Jag var så pass inställd på detta att jag till och med köpte en helt ny cykel för ändamålet. Jag fortsatte även efter inköpet av den nya cykeln att läsa mängder av bloggar och artiklar i ämnet långfärdscykling och började ångra mig mer och mer vad gäller valet av cykel och utrustning.

Det som lockar mig med långfärdscykling är friheten. Jag kan cykla var jag vill och när jag vill. Fast inte om jag har en landsvägscykel under mig. Då är jag bunden till asfalterade vägar, vilket visserligen är trevligt, men ändå begränsande. Tanken slog mig att jag med hundra procents säkerhet kommer stöta på fantastiskt mysiga, spännande eller på annat sätt intressanta grusvägar, grässtigar eller leråkrar. Och med en landsvägscykel är det bara att glömma att ta sig fram i sådan terräng.

Så jag har faktiskt redan sålt landsvägscykeln som inhandlades. Förlusten blev inte särskilt stor, så jag är nöjd.

För pengarna som jag hade använt på landsvägscykeln kunde jag nu istället se till att förbereda min trogna elcykel för en konvertering tillbaka till ursprungsläge; jag kommer alltså montera av elmotorn över sommaren (och sätta på elmotorn igen inför pendlingen i höst). Egentligen avskyr jag prylar med bara en specialiserad funktion; en cykel som bara kan cykla på asfalt, en kniv som bara kan skära bröd, en köksmaskin som bara kan göra juice, o.s.v. Så därför känns det helt underbart att kunna använda min mountainbike även på semestern. En cykel med en mängd användningsområden helt enkelt.

En ytterligare fördel med mountainbike är att jag kan ta med mig lite mer packning, vilket kommer spara pengar. Jag kan till exempel få med havregryn, kaffe och gaskök, något som nästan hade varit omöjligt på landsvägscykeln.

Packlista långfärdscykling

På kroppen:

  • Hjälm
  • Solglasögon
  • Cykelbyxor
  • Cykeltröja
  • Strumpor
  • Skor

På ramen:

  • Vattenflaskor 2x1liter
  • Stöldalarm

I sadeln:

  • Två ica-kassar

I fickorna:

  • Stöldlarmsnyckel
  • Mastercard
  • Pass

På pakethållaren:

  • 1-mannatält
  • Uppblåsbart lättviktsliggunderlag
  • Dunsovsäck
  • Packremmar

I styrväskan:

  • Externt batteri till telefonen
  • Cykellyse
  • Kompass
  • Hörlurar
  • Nescafe
  • Salt
  • Ipren
  • Godis/nötter
  • Penna
  • Anteckningspapper
  • Cykellås
  • Mobilladdare
  • Solskyddskräm
  • Kamera

På styret:

  • Mobiltelefonen
  • Ringklocka

Packväska vänster bak:

  • Dunväst
  • Tvådelade byxor
  • Armvärmare
  • Benvärmare
  • Vattentät packsäck
  • Fingervantar
  • T-shirt
  • 2 kalsonger
  • 2 par strumpor
  • Långärmad tunn tröja
  • Linne
  • Liten handduk
  • Tunn regnjacka

Packväska höger bak:

  • Gaskök
  • Havregryn
  • Tändare
  • Liten burk med diskmedel
  • Disksvamp
  • Cykelverktyg
  • Spork
  • Tandborste
  • Konservöppnare
  • Cykelslang
  • Första förband/sjukvårdsartiklar
  • Våtservetter
  • Buntband
  • Fryspåsar
  • Mattkniv i plast
  • Några meter toalettpapper
  • Öronproppar
  • Sopsäck

 

Kategorier
Privatekonomi

Bambuspö och rödvitt bullflöte

Ända sedan morfar tog med mig på min allra första fisketur har fiske haft en särskild plats i mitt hjärta. Jag minns platsen och jag minns dofterna av koskit, vass och dy. Och jag minns framförallt det tredelade bambuspöet med rostiga ändar och den tillhörande grova nylonlinan, som med hjälp av ett antal ordentliga kärringknutar satt fast i spötoppen. Linan slingrade sig vidare ner till det stora, slitna, rödvita frigolitflötet, fiskarens heliga graal. Och så längst ner; ett blysänke och en alldeles för stor, rostig krok.

Vi stod där på bron över ån som kopplade samman Vättern med den lilla fågelsjön i närheten. Försiktigt sträckte vi oss ut över det gröna, grova metallstaketet som var det enda som hindrade oss från att ramla av bron och falla rakt ner i den lite läskiga fors som bildades nedanför oss av det starka vattenflödet.

Morfar hade utvecklat sin egen speciella fisketeknik; han lät linan vara helt sträckt från spötoppen ner till det tunga bullflötet som han lät dingla någon decimeter ovanför vattenytan. Flötet var inte morfars nappindikator. Nej, flötet var en tyngd som gjorde att linan hängde tungt och sträckt ner mot vattnet. På så vis motstod den vinden och fick varje litet nafs på den stora daggmasken att vibrera hela vägen upp genom linan, ut i spöet och in i morfars händer.

Själv körde jag den mer traditionella metoden med flötet flytande på ytan. I det strida vattnet tycktes det till en början omöjligt att se skillnad på strömmarnas påverkan på flötet och fiskarnas känsliga napp. Efter många timmars stirrande hade jag sedermera lärt mig tyda varje liten rörelse i det klumpiga flötet. Jag visste varje stens placering därnere i åns meterdjupa bruna vatten. Jag titulerade mig själv ”kungen av dämmet”; alla abborrars största skräck.

På den där bron, ”dämmet” som vi hade döpt den till, stod jag sedan hundratals gånger under min uppväxt. Kanske tusentals. Och trots att varje cykeltur till dämmet resulterade i mängder av uppdragna fiskar, slutade jag aldrig att fascineras över det där magiska ögonblicket när flötet vickade till lite försiktigt eller då och då, som i en explosion, helt och hållet försvann ner i djupet.

Med tiden blev jag mer och mer intresserad av modernare utrustning. Spöet var inte längre ett bambuspö med bullflöte, maskarna i glasburken hade blivit stora, dyra jerkbaits och bron med dämmet över ån hade bytts mot bensindriven motorbåt och Vätterns vida vatten. Och någonstans där i förvandlingen från bambuspö till karpklinga försvann också tjusningen med fisket. Enkelheten och glädjen var borta och kvar fanns något helt annat. Det var nu viktigare vilket spö jag hade i händerna och vilket bete som flög genom luften.

Och nu är det två år sedan jag drog upp min senaste fisk. Utrustningen står kvar i källaren, ett läskigt minne från en tid då pengarna försvann fortare än de kom in. De flesta av mina övriga ägodelar har under de senaste åren rensats, optimerats och minimerats. Garderoben och bokhyllan ekar tomma. Parkeringsplatsen där min Skoda tidigare fanns, står idag någon annans Opel.

Men säljer jag fiskeutrustningen så säljer jag en bit av min själ. Flera gånger har jag tänkt tanken. Men varje gång vaknar nostalgikern i mig, det blir känslomässigt och jobbigt. Jag pillar på sakerna, känner och tänker. Och så packar jag varsamt tillbaka klenoderna på sina platser igen, längst in i det mörka och tysta förrådet, stänger dörren och går därifrån.

3993469-b5ksE